Gå direkt till innehåll Gå direkt till meny

Luleåbiennalen 2024 – Fallet som tystnade

Samarbete mellan UMU och Arctic Design Center

Luleåbiennalen vår 2024

Om installationen. Text: arkitektstudenterna Umu

Fallet som tystnade

En arkitektonisk installation som bjuder in till diskussion om balansen mellan teknologiska framsteg och kulturellt bevarande.

Paviljongen uppfördes ursprungligen i Laponia, vid Saltoluokta fjällstation i nära anslutning till Stora sjöfallet. Där stod den i tre månader fram tills dess att den monterades ned precis innan årets första snöfall. Strukturen hade åldrats och härdats i takt med bergens oförsonliga väderförhållanden fram tills dess att den begav sig till Luleå Biennalen och förde vidare historien om “fallet som tystnade” till en urban miljö. Denna paviljong byggdes som ett eko av Stora Sjöfallet, som en gång ett av Europas största vattenfall och i folkmun känt som “Nordens Niagarafall”. Dånet av fallande vatten fyllde hela dalen, fram till utbyggnaden av vattenkraften och det efterföljande bygget av Suorvadammen 1919. För att förstå förutsättningarna i området bör man känna till de olika aktörerna som verkar på platsen: naturen, energiutvinningen, urfolk och turistnäringen.

Natur
Laponia, upptagen på UNESCO:s världsarvslista sedan 1996, har ett fantastiskt landskap med en unik flora och fauna. Tyvärr står platsen inför hot från industriell exploatering och klimatförändringar vilket riskerar att äventyra dess livsmiljöer och status som ett världsarv. Stora Sjöfallet, en av dess nationalparker, har påverkats av dammbyggen. Genom utvecklingen av Suorvadammen har vattenfallet i Stora Sjöfallet nästintill upphört och gamla bosättningar har försänkts under vatten. Sjön Akkajaure uppstod i samband med dammbygget och omvandlade en del av parken till ett industriområde, vilket har påverkat samerna negativt.

Energi
Luleälven är en viktig aktör i det svenska elnätet då den utgör 10 % av Sveriges totala energibehov. Sedan tidigt 1900-tal har den varit föremål för kraftig vattenkraftsutbyggnad när Vattenfall byggde älvens första vattenkraftverk. Sedan dess har ytterligare 14 vattenkraftverk byggts, tillsammans med dammar och underjordiska tunnlar för att omdirigera älven, vilket har resulterat i enorm påverkan på miljön i området.

Urfolk
Samerna är en del av Sveriges ursprungsbefolkning och de har brukat och vårdat marken i århundraden med ordspråket: “Vi ärver inte jorden från våra förfäder, vi lånar den av våra barn”. Tyvärr har deras omvårdnad av naturen under de senaste 300 åren störts av historiska förändringar, som 1751 års Lappkodicillen och stängningen av gränserna 1852, vilket resulterade i stora inskränkningar i deras rörelsefrihet. 1919 års renbeteskonvention ledde till konflikter om markrättigheter. I dag utgör klimatförändringar och mänskliga inskränkningar på naturen det största hotet mot samiska traditioner och deras försörjning.

Turistnäring
Svenska Turistföreningen (STF) spelar en framträdande roll i regionen och har Sveriges första fjällstation i Saltoluokta sedan 1919. Området är framförallt känt för den berömda “Kungsleden” och de orörda vandringsområdena i Sarek som lockar tusentals turister årligen.

Paviljongen
Det här är “Fallet som tystnade”. Det är en temporär ljudinstallation född i Saltoluoktas rofyllda skogar. Efter tre månaders vistelse i Laponia monterades den ned och flyttades till Luleå. Kvar finns ingenting annat är några omarrangerade stenar. Paviljongen är medvetet designad för nedmontering, en struktur noggrant tillverkad av ett kollektiv av arkitekter, studenter och konstnärer under sommarens workshops. Den utgör ett fysiskt eko av historien bakom Stora sjöfallet: fallet som en gång utgjorde en rungande kraft vars dån kunde höras i flera kilometer, nu tystad av vattenkraftverkets framfart.

Paviljongen står som ett levande minne som fångar essensen av vad Stora Sjöfallet var och vad det har reducerats till. Den återspeglar samspelet mellan mänskligt sökande efter teknologiska framsteg och den obevekliga jakten på resurser och energi, det stora inflödet av turism i området och den intrikata historia och politik som är sammanflätad inom den. Här finns ett utrymme för reflektion, tankar kring kritiska frågor och en stående inbjudan till diskussion om den känsliga balansen mellan teknologiska framsteg och kulturellt bevarande.

 

The waterfall that went silent

An architectural installation that invites you into discussions about the balance between progress and preservation.

Initially, the pavilion was constructed in Laponia, near the Saltoluokta mountain station in close proximity to the historic waterfall Stora sjöfallet. It stood there for three months until it was dismantled just before the first snow of the year. The structure had weathered and aged in tune to the unforgiving environmental conditions of the mountains until it left for the Luleå Biennale and brought the story of “the waterfall that went silent” to an urban setting. This spatial sound installation was constructed as an echo of the waterfall Stora Sjöfallet. It used to be one of Europe’s largest waterfalls and commonly referred to as ”the Niagara Falls of the North”. The roar of falling water filled the whole valley, until the expansion of hydropower and the subsequent construction of the Suorva dam in 1919. To understand the friction in the area, one should understand the different stakeholders inhabiting the land. We recognised them as nature, energy, the ancestors and tourism.

Nature
Laponia, a UNESCO World Heritage site since 1996, boasts stunning landscapes and a unique flora and fauna. Unfortunately, the region faces threats from industrial exploitation and climate change. Endangering these habitats as well as its status as a World Heritage site. Stora Sjöfallet, one of its national parks, has witnessed the impact of dam constructions. Through the development of the Suorva dam, the waterfall in Stora Sjöfallet has disappeared, and old settlements were submerged, creating the lake Akkajaure and transforming part of the park into an industrial zone, adversely affecting the local population.

Energy
The Luleå River is an important actor in the Swedish electrical network as it constitute 10% of Sweden’s total electricity need. Since the early 1900’s it has been subject to heavy hydropower expansion when Vattenfall built the river’s first hydropower station. Since then another 14 hydropower stations have been built, along with dams and underground tunnels to redirect the river, which saw huge affect on the environment in the area

Ancestors
The Sámi people are part of the historically indigenous to the land and have been caring for it for centuries with the saying: We do not inherit the earth from our ancestors; we borrow it from our children. Unfortunately, over the last 300 years their overseeing of nature have been disturbed by historical turnovers, such as the 1751 Lappkodicillen and the closing off borders in 1852, that resulted in displacement and great restriction to the freedom of movement. The 1919 reindeer grazing convention led to conflicts over land rights. Today, environmental threats including climate change and the construction of man-made borders endanger sami traditions and their livelihoods.

Tourism
The Swedish Tourist Association (STF) plays a prominent role in the region, hosting Sweden’s first mountain station in Saltoluokta since 1919. The area, known for the famous ‘King’s trail’ and the pristine hiking zones of Sarek, draws thousands of tourists annually.

The pavilion
This is ‘The waterfall that went silent’. It is a mobile sound installation born in the serene forests of Saltoluokta. After a three months residency in Laponia it was dismantled and relocated to Luleå, leaving behind nothing but a few rearranged stones. It is ‘designed for disassembly’, a structure meticulously crafted by a collective of architects, researchers, students and artists during a summer workshops. The pavilion is a physical echo of the history behind Stora sjöfallet. A once resounding force whose roar could be heard for miles, now hushed by the march of hydropower expansion.

It stands as a living memory that captures the essence of what Stora Sjöfallet used to be and what it has been reduced to. The structure reflects the interplay between human drive for technological progress and the relentless pursuit of resources and energy, the great influx of tourism and the intricate history and politics entwined within it. The pavilion is a reflective conclusion to the impact on both the natural and cultural environment. This is a space for contemplation, an interpretation of critical questions, and an open invitation to engage in discussions about the delicate balance between progress and preservation.